Röstperformance 2009
OBS! På aktuellt kan du se vad jag gör just nu, och vad jag kommer att göra.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Det första en människa hör när hon föds är sin egen röst. Spontan, opolerad, otränad exploderar rösten ur kroppen. Under hela livet ska hon använda detta kroppsljud och modulera det mer eller mindre raffinerat i olika språksystem. Själva ur-ljudet, eller grundackordet, kommer att finnas kvar men inte bejakas i individens medvetna väg genom sociala nätverk.

När Felicia Konrad gör en röstperformance söker hon sig tillbaka till det där grundackordet som ligger inbakat i språket och bär röstens ljud. Intressant nog utväxlar vi människor en oerhörd mängd praktiska meddelanden och informationer som är så förutsägbara att vi just bara behöver lyssna till röstens klang och konturer för att ta till oss budskapet. Ändå är det få som bryr sig om att definiera vad rösten berättar.

Felicia Konrad arbetar med både ord, språk, sång, tal och läten, men alltid i syftet att lyssna närmare på röstens uttryck. Hennes sätt att utforska rösten är fysiskt, poetiskt och humoristiskt på en gång. I en performance söker hon gestalta kroppsljudens väg genom människan och röstens kommunikation mellan olika figurer. I en kort performance kan hon agera flera gestalter på en gång, ofta i nära kontakt med åskådaren, som i sin tur börjar uppleva de där ljuden inne i sig själv.

Röstperformance är ett förvånansvärt litet fält inom scenkonsten och ställer därför särskilt höga krav på precision hos sina utövare. En del avfärdar det som urskrik och babybabbel. Men en performer som Felicia Konrad försöker påvisa hur ljuden formar människan och hennes relationer, både utåt med andra och inåt, med henne själv. En poetisk röstantropolog, frestas man att kalla henne. Theresa Benér, teaterkritiker och kulturredaktör
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Röstperformance 2008
30/11 och 7/12 Eating Sounds - a dinner
Ett middagsbord dukas och en meny av ljud, avsmakas och smälts.
Visuellt, humoristiskt och undersökande.
(14.00-16.00, Tomelilla, Hus 2, Bangatan nr 9, publik: ute)
Eating Sounds ingår i Tomelilla ser rött, en annorlunda julskyltning. www.osterlen360.se www.tomelilla.se

Breathing Light 11 oktober
Performance med musikern, klarinettisten Annika Jessen www.myspace.com/annikajessen
10 års jubilemum Poesifestivalen i Härnösand oktober 11 oktober

PRESS: Porträtt i tidningen Nordsverige oktober 2008
..."Trappkrälning"
Fjolårets poesifestvial kan tänkas vara det första mötet med Felicia Konrad för en del. De lär aldrig glömma henne. Och särskilt inte författaren Marcus Birro som storögt såg på när Felicia ormliknande ålade sig nerför den branta trätrappan på sambiblioteket. Samtidigt lyckades hon med konststycket att sjunga, allt medan kroppen närmade sig bottenplanet som en till synes gélemassa.
- En kvinna som ålar sig nerför trappan i motljus och skriker som ett barn. Jag fattar det helt enkelt inte, utbrast han spontant.
Felicia skrattar gott vid minnet. Trappkrälningen har verkligen gjort avtryck!"
Susanhe Melin/NordSverige, 081016

So this is how you can be walking and falling at the same time
29 juni kl. 14, Kulturum, Hammenhög, Österlen. www.kulturum.nu

En kvinna i blommigt lost på torget i Hammenhög, ut ur grytlappsrummet ett långt hopknutet rep av blöta kökshandukar, inne i rummet väntar träbrädan...
on the edge of beauty ljud: Mats Persson röst: Felicia Konrad www.myspace.com/trapets

5 songs for God/Vilse i skogen
Fredag 11 april Nattkyrkan 21.00 Johanneskyrkan, Malmö
(kyrkan ligger nära konsthallen)

Vilse i skogen
18.30 Galleri J, Storgatan 15, Falkenberg, Vernissage 1 maj, målningar av Johan Haugen

Röstperformance 2007
Här sitter jag och tränar mig på att dö.
Vilse i skogen?
I catch my breath
Inget fattas
Foster
My secret little box with my secret little voice

"Här sitter jag och tränar mig på att dö"
Vernissage/Utställning Döden Döden, Sjöbo Konsthall, på uppdrag av utställande konstnärer.
Se tidningsurklipp »

Ur utställningstexten:
Normalt sett andas vi ca 21 000 andetag per dag, 500 av dom är livgivande på ett särskilt sätt, enligt den tibetanska yogaskolan. Genom att lära sig att styra andningen kan man utöka de livgivande andetagen och därmed öka sin livslängd. Enligt denna skolas traditioner börjar man träna på att dö när man är i 40-50 års åldern. Det görs med hjälp av särskilda andningsövningar och meditationer.

I den kinesiska traditionen anses att den mänskliga kroppen är ”gjord av andningar”. Även i den traditionen finns också olika andningsövningar som har till syfte att förlänga livet och bota sjukdomar. - I fall man lyckas med att hålla andan den tid det tar för att andas tusen andetag har man uppnått fysisk odödlighet...

I vår västerländska kultur har det funnits dödsriter kopplade till invigningen i de antika mysterierna och flera antika gestalter har efterlämnat vittnesbörd om konsten att lämna kroppen, eller överföra medvetandet från det jordiska planet till planet efter döden. Den grekiske filosofen Platon, Aiskylos (det grekiska dramats skapare) och den romerske talaren och statsmannen Cicero, är exempel på tre människor som lär ha haft denna kunskap. Reinkarnationstanken fanns som begrepp i den ursprungliga kristendomen. 553 e.Kr fördömdes reinkarnationstanken av den bysantinske kejsaren Justinianus.

En vän till mig är inte rädd för döden.
När min vän var i 17 års åldern hade han problem med med hjärtat, och blev ordinerad operation. Min vän ville inte opereras och vägrade att följa denna ordination. En dag när han som vanligt var i sin replokal och spelade gitarr, svimmade han plötsligt av och förlorade medvetandet.
- Han berättade för mig att det skedde mycket snabbt och att han var helt på det klara med att han var på väg att dö. Han beskrev en tunnel av ljus som han färdades i, som var full av kärlek, och att han plötsligt kom fram i tunneln, till några varelser som utstrålade en väldig frid, och att de sa till honom: du vet, det är inte dags än för dig, du måste återvända. Och han berättade att han motvilligt återvände genom tunneln av ljus.
- Han vaknade upp på golvet i replokalen och tyckte sig varit borta ”i en evighet”.
En tid efter denna händelse lät han undersöka sitt hjärta av hjärtspecialister igen. Hjärtat var nu helt och starkt och det fanns inget behov av operation längre.

Vilse i Skogen? - En röstlig joggingtur inspirerad av shamanism och evigheten. På uppdrag av konstnären Johan Gällman, vernissage på Galleri Basement, Västerås, maj 2007.

Vilse i skogen?

- Det är här jag leker.

Jag finns. Det är bättre än att inte finnas.

På något sätt hittar jag tillbaka.

På något sätt har jag redan hittat tillbaka.

HAA! - HAAAAA! - HAAAAAAAA!

Hallelulja.

Tack.

Hoho? Hoho? Hoho?

Jag är visst ensam här.

I catch my breath - sång för havet
lyssna: I catch my breath (fri/a cap/impro/rec.mixed by Mats Persson)
miniperformance på Transit stad i rörelse 21 juni

Inget fattas
Sounds: Felicia Konrad, texter av den japanske poeten Shinkichi Takahashi.
Stavkyrkan på Mannaminne/Höga kusten, juli 2007.
På uppdrag av Norrländska Författarförbundet/Norrlands Litterära sällskap.

Foster - en utvecklingsperformance - från kvinnligt joller till urvrål
Gallerinatten 2007, Kvinna Natt och Stad, På uppdrag av nätverket Magma.
Påverkad av boken Rädslans Geografi/Anja Snellman och mina egna offerroller.

"My secret little box with my secret little voice"

PRESS

"En intressant uppvisning hur man kan använda sin röst, men kanske framför allt en djärv utvidgning av poesibegreppet"
Gregor Flakierski, Tidningen Ångermanland

"Trappkrälning" - Fjolårets poesifestvial kan tänkas vara det första mötet med Felicia Konrad för en del. De lär aldrig glömma henne. Och särskilt inte författaren Marcus Birro som storögt såg på när Felicia ormliknande ålade sig nerför den branta trätrappan på sambiblioteket. Samtidigt lyckades hon med konststycket att sjunga, allt medan kroppen närmade sig bottenplanet som en till synes gélemassa.
- En kvinna som ålar sig nerför trappan i motljus och skriker som ett barn. Jag fattar det helt enkelt inte, utbrast han spontant. "
Susanhe Melin, Tidningen NordSverige


Sceneri: drar mig raklång nedför en trappa samtidigt som jag sjunger...
a winged horse flew right through, let me know what I wished for ...and I stumble for inspiration...
Två sånger möts. Vad önskar jag mig? Vad önskar du dig?
... Somewhere over the rainbow....